Tiden går

som vanligt och jag har inte haft lust till något och inte uppdaterat här på länge...

Men - Kevin trivs i sin lägenhet och jag har vant mig med att han har flyttat... han kommer hit i alla fall varannan helg (tyvärr alltid med väskan full av smutstvätt) men det gör inget, jag tvättar gärna åt honom...

Annars hade jag möte med Arbetsförmedlingen där var närvarande också min socialsekreterare och jag hoppas att det kan ge något... men har inte så stort hopp faktiskt...

Gick i väggen och går nu varje fredag hos en psykolog som ska hjälpa mig att hitta tillbaka till framtidstro och må bättre...

Ekonomin är mer än i botten och är orsaken till flera och flera problem. T.ex. nu 1. april fyller min son Danny 16 år och jag har inget att ge honom i present, Kevin ska ta studenten snart och samma sak gäller där - har inget att ge honom heller och samtidigt har jag efter alla år hamnat hos kronofogden.

Hur man ska börja tänka positivt i sådan situation? Svaret på den frågan kunde inte ens min psykolog ge mig...