Jag har fått praktik...

Och ska börja jobba på onsdag nästa vecka. Jag får en ersättning under de 3 månader, inte mycket ca 3000 i månaden, men bättre än inget. Det tråkiga är att jag måste pendla, så det blir långa dagar, men det är i alla fall en chans till jobbet. Om jag kan inte få något där så får jag i alla fall nya, färska referenser när jag söker jobb... och sedan blir det också enklare att handla för där kan jag handla billigare än här i byn samt att alla ärende på posten blir enklare och jag slipper åka bara för det till Lessebo.
Ja, då lite positiva saker hänt... men annars är det botten... jag sparar som en galning och ändå räcker inte pengarna till allt... och inget hjälp finns någonstans...
Men jag ska se framåt och om jag skulle sedan lyckats få jobb så blir livet med ens roligare...

Kankse förbättring?

Igår var jag på AF och där var jag lovat praktik som är iofs att jobba 3 månader gratis, men då får man i alla fall en fot in och sedan kanske får timanställning så det kunde leda till ett arbete i framtiden... Men hur vi klarar oss under de tre månader kan ingen svara på... de pengar jag har nu räcker inte ens till alla räkningar jag måste betala och sedan har vi inget till maten... och om jag blir tvungen att pendla så kostar detta med så jag hoppas att jag kan få till busskort. Men kanske är detta en förbättring i alla fall...

Idag opererades Michelle

Idag var dagen D och Michelle skulle operera sina tänder...
Hennes hörntänder växte horizontalt i käket istället för lodrätt och då skulle de skära sig till tänderna och sätta kedjor på dem och sedan dra dem så att de vändes åt rätt hål. Det tar tid och det blir täta kontroller för kedjan måste vara hela tiden spänt så att den drar tanden nedåt. Det skulle göras på båda sidor av munnen, men vid undersökningen före operationen visades att en av hörntänderna började rätta till sig av sig själv så det var bara den andra tanden som fick kedja...
Michelle sövdes (jag var med henne hela tiden) och sedan kördes på operation och jag gick under tiden till kaffeterian och väntat. Jag fick låna sökare så att jag kunnat komma igen när operation var färdig. Michelle var jättetuff och valt sprutan till sövning istället för att andas sövgas. Jag själv var troligen mer nervös än hon. Operationen tog 2 timmar och sedan pep min sökare och jag gick på uppvaket och tänk vad jag fått för överraskning när Michelle redan var vaken. Hon kände sig lite omtumlat men piggnade snabbt till så istället för att vara där 2 timmar som de räknat med så fick vi gå redan efter en timme. När vi äntligen kom hem så var hon som vanligt. Man skulle inte tro att hon fick 8 stygn i munnen. Hon var också hungrig så hon tog 2 mackor och sedan tittade vi på tv tillsammans...
Så då var detta gjort och jag är stolt över Michelle som klarat det med bravur...

Nu är festen över

Ja, då har vi firat Kevins födelsedag och trotts att exets närvaro irriterad mig så har jag njutit av det att ha alla barn hemma igen. Kevin fick som present från mig smörgåstårta och tårta...

Från Danny fick han en mikrovågsugn som han var jätteglad för...



Vi hade verkligen roligt och alla var nöjda och det var det viktigaste...
Tyvärr så var de inte här så länge, för Jenny var tvungen vara hemma vid femtiden så Danny och exet åkte vid halv fyra och snart efteråt också Kevin och Jenny.
Men dagen var lyckad och vädret var fint också så det var en fin dag...

Imorgon blir det fest här...

för Kevin fyller 19 år på måndag...
Festen är mitt födelsedags present till Kevin, min ekonomi tyvärr tillåter mig inte mera och det var helt ok för Kevin, han ville ha smörgåstårtan och vanlig gräddtårta så det blir det och det kostar ju också lite.

Danny skulle också komma hem denna helg (han bor ju hos pappan under veckorna så att han slipper pendla) men han ringde mig i fredags och sa att han får skjuts av pappan så att de kommer hit på söndag till festen båda två... Det var som en kalldusch för mig för jag bara inte tål mitt ex och vill inte ha honom här. Sedan berättade han att han köpt till Kevin ny microvågsugn för 500 kr och att han och pappan ska dela på kostnaden. Ja, han fick ju nyligen sin lön från sommarjobbet, så det var jag glad att han köpt något till Kevin och inte spenderat bara pengarna på sig själv. Men det att pappan ska ge honom hälften återstå att se...

Jag såg fram emot att ha här alla barn samlade och ville ha en trevlig dag med dem och nu blir det inte så för jag vet hur exet är. Han kommer hit, äter upp maten och sedan börjar han tjata om att de ska åka hem... han gör alltid så... och bara för att han är här blir jag spänt och irriterad och troligen inte får tid att umgås med Danny som jag nu inte träffat på två veckor...

Ja, vi får se hur det blir imorgon, men all glädje är som bortblåst...

Aragorn mår troligen bättre...

Det verkar så... idag på vägen till veterinären kissade han ner hela buren och när vi kom fram så hade han blåsan helt tom så det var ok. När vi kom hem så började han visa upp sitt gamla jag och också börjat äta och dricka som vanligt så jag hoppas att nu vände det och han blir bra. Han också ville gå ut, men till hans stora besvikelse fick han inte det. Men efter en stund jamande vid altandörren resignerade han och gick och lagt sig och sov. Så ni som följer hans problem, fortsätt hålla tummarna att han nu blir bra...

Lite upp och ner här...

Aragorn kom hem i onsdags och mådde inte så bra ändå, men kissat i alla fall. Inte mycket men ofta och lite och det var utan blod så det verkade gå åt rätt hål, men han ville inte äta. Imorse slutade han kissa igen... han försöker men det kommer inget. Vi ska åka till veterinären på eftermiddagen men blir han inlagt igen så är det inte mycket kvar från försäkringen så det kan vara jobbigt...

Annars fick jag igår genomlida en hemsk halvtimme. Jag ringde Kevin på kvällen omkring 20.00 och ville fråga något och när han svarar så säger han att han är just på gymmet och ringer mig när han kommer hem. Så jag väntade och när han inte ringde till 22-tiden så tänkte jag att han glömt bort det och ringde honom igen och då svarar på Kevins mobil hans kompis och säger att Kevin ligger på Intensiven på lasarettet för han bara svimmade på gymmet så de var tvungna att ringa ambulans. Jag var så chockad att jag inte frågat något, utan bara lagt på. Sedan ringde jag upp lasarettet och pratat med sköterskan som inte visste så mycket utom att han är inlagt och att han var inte vid medvetandet när han kom in. Jag skulle ringa igen om en kvart och höra med den som tog hand om honom. Måste säga att den kvart kändes som hela livet, men när jag ringde igen om 20 minuter så fick jag veta att Kevin mådde bättre, att han återfått medvetandet och att han fått dropp för han var ganska mycket uttorkad. De tog några prover med men de verkade vara alla ok. Ett berg har rasat från mitt hjärta genom att höra detta.

Sedan omkring midnatt ringde Kevin att han var hemma igen och mår bra... pust...